Sjungandet som kräver mod

- sjungandet som genererar mod


Kefas Berlin


Att sjunga är en riktig energiboost!

Att sjunga väcker känslor!

Att sjunga ger självbekräftelse! 

Att sjunga förbättrar omedelbart dina kroppsvärden!

Att sjunga kommunicerar det du inte har ord för!


Men trots att det är så fantastiskt att sjunga så, för de allra flesta människor, kräver det en hel del mod att göra det! Ofta så mycket mod att man hellre avstår från att göra det. Sjungande är för 9 av 10 förenat med rädslor. Men de väljer att göra det ändå. För många är situationen den att de ”så gärna  skulle vilja sjunga” men det är alltför skrämmande att ens ge det en liten chans.  


Hur skulle det vara att ha det mod som behövs?

Hur skulle det vara att våga?


Mod handlar om flytta dina gränser, expandera ditt livsområde och det liv du lever;

mod behövs för att genomföra ett beslut- hur litet det än är. Det behövs alltid mod då något i ditt liv behöver förändras.


Att sjunga - och då menar jag ett sjungande bortom ambitionen att sjunga bra, rent, snyggt eller som nån annan - boostar dina modkrafter. Hur är det möjligt?

Djupast sett är ljudande, tonande och sjungande nödvändigt för livet. Det är det första vi gör då vi föds. Vi skriker. Och om allt går som det borde så fortsätter vi använda vår röst som ett läkemedel, ett verktyg som kan korrigera brister och obalanser i själ och kropp. 

Men på vägen genom barndom och ungdom tystas vår röst till stor del - utifrån och/eller inifrån. För en del till väldigt stor del. Och då menar jag den Personliga rösten, den rösten som kan förmedla den du är här o nu och det du vill kommunicera och samtidigt bidra till hälsa och välmående.


Vad ska till för att rösten skall få sin ursprungliga kraft och kapacitet? 



Rösten intar sannerligen en särställning bland själsligt-kroppsliga fenomen. Rösten får kroppen att vibrera och liksom en innehållsförteckning förmedlar den, vare sig du vill det eller ej, ordlöst, om hur det står till psykiskt och kroppsligt. Rösten förmedlar även din historia liksom ett spectragram eller ett tolkningsbart kymatiskt mönster - läsbart för det undermedvetna. Det är anledningen till att vi alla, mer eller mindre, känner oss blottade då vi exponerar vår  röst för andra.


Vi kan gömma oss bakom språk och sångtekniker men bakom allt detta finns rösten. Rösten är det ursprungliga som stiger upp från den vibrerande kroppen och bär ljud, tal och sång.

Men allra mest blottade är vi då vi tonar och sjunger. 


Den tonande, melodiska rösten är som den stigande ångan ur en djup brunn.”Rösten skall vara som om den kommer ur en djup brunn utan att vidröra dess väggar”, menade Edit Piaf. Och rösten har i sig en grundinställning av att vara ”öppen” - även om den av patologiska eller, för all del, konstnärliga skäl modifieras, bromsas, färgas - därför att dess önskan är att tjäna din vilja att uppenbara livet. Ditt liv.  


Förstå detta: Bakom språk, tal, ton och ljud finns rösten och bakom rösten finns Du. Du sjunger genom rösten, inte med den. Rösten är både det instrument, den form och det filter som formats av ditt livs historia och din personlighet. 

Din djupaste önskan torde vara att uttrycka dig ur djupet genom din röst och ut i den värld som du vill skall höra vem du verkligen är och vad du verkligen har på hjärtat. 


Det är lätt att förstå att det krävs mod att sjunga. 

Det är modigt att tillåta sig vara avslöjad och naken.

För naken, det är man är när man sjunger. 


Hos en del folk, kulturer eller familjer finns det en vana att sjunga. Nästan alla gör det till vardags, det är inte märkvärdigt och var och en kan rida på sångvågen. I den situationen krävs det inget mod att sjunga. Men i västerlandet har det blivit allt mindre på det sättet. Det är tragiskt. För när det spontana ljudandet (skrika, gråta, stöna, humma, grymta etc) och sjungandet försvinner kommer vi att sakna något som är lika viktigt som livsmedel och läkemedel. 


Den ljudande, melodiska rösten är ett läkande livsmedel. 


Det är klart att vi klär oss i alla möjliga röstförklädnader. Lite olika förklädnader beroende på vem vi adresserar och om vi gör det talandes eller sjungandes. Mammas röst, Pappas röst, Kompisars röst eller en sångidols röst är olika förklädnader. Men bortom röstförklädnaderna finns din alldeles egna röst. 

Men vem kan säga hur den egna, den personlig, rösten låter? Nå, det kommer du att märka! Det är den där rösten som enkelt flödar genom kroppen, med vilken du känner att hjärtat är förbundet. 

Det är rösten som inte möter på motstånd i kroppen. Det är rösten genom vilken du känner att du gör dig hörd - även när du inga ord använder.


Det kanske inte är så förvånande hur bra folk mår när dom sjunger. Så bra att det efter bara en liten stund visar sig i deras kroppsvärden. Om det är kroppen som blir till en trevligare värld för själen eller om det är själen som skapar de biokemiska/kroppselektriska förändringarna vet jag inte.


S.k röst-utveckling, så som jag ser det, handlar i första hand inte om teknik utan om av-veckling. Det handlar om att avveckla, avhölja, eliminera det som stör en naturlig andning och en avspänd röst; som står i vägen för mitt ljudande, tonande och mitt sjungande från att vara fritt och fungerande utifrån min behov; som står i vägen för min röst. 

Allt parametrar från andning till sång är ett livsbehov och de hinder; blockeringar, spänningar och mentala spärrar som står i vägen har sitt ursprung i vad jag upplevt och hur jag lever mitt liv. Mycket, mycket sällan, enligt min erfarenhet, föreligger fysiologiska hinder. ”Talang” har också sällan med saken att göra. 


När, som vi säger, rösten öppnas förändras även livet.

Det handlar inte om magi utan om makt; egen-makt. Makt över sitt förhållande till det av livet givna. Det som varit och det som är. Makt att förändra sitt liv.  Den makten manifesterar sig i det befriade sjungandet. I den befriade rösten. Det är ett mod som handlar om vilja till förändring, vilja till att släppa det som hindrar mig; det som inte längre tjänar mig, vilja till att gå vidare. 


När allt kommer omkring så handlar egen-makten, ledarskapet av sig själv, om en förmåga att följa. Ett bra ledarskap har sin grund i förmågan att följa - i det här fallet att höra och att följa sin innersta röst. 

När sjungandet satt igång, när rösten flödar, kan man märka att det inte bara krävdes mod. Sjungandet i sig genererar mod. Man har satt igång en stark energetisk cirkulation. En cirkulation som för dig allt längre in i sjungandet, allt djupare in i livet, allt djupare in i dig själv. 


Det är magiskt trots allt.


-